Gäst: Joakim Kempff, medgrundare och VD, Pacy
Värd: Carl-Johan Hamilton, medgrundare Ants Tech Recruiters
Podd: Techrekpodden, avsnitt 288
Längd: 1 h 15 min

Joakim Kempff, medgrundare av AI-drivna utbildningsplattformen Pacy, gästade Techrekpodden för ett av seriens längsta och mest innehållsrika samtal om framtidens kompetensutveckling. Under 75 minuter rör de sig genom Joakims ovanliga karriärresa — från filmregissör i Stockholms reklamvärld på 90-talet till tech-entreprenör och nu grundare av ett bolag som vill omforma hur vi lär oss på jobbet. I centrum: varför traditionell utbildning misslyckas, vad träningslogiken från gymmet har att lära oss, och hur HIST™-metodiken (High Intensity Skill Training) och AI gör det möjligt att lära sig snabbare och behålla mer.

Transkriptet är lätt redigerat för läsbarhet. Lyssna på hela avsnittet på Spotify | Apple Podcasts.

Världen idag — rädsla och möjligheter

Carl-Johan: Hej och välkommen till Techrekpodden. Hoppas ni njuter av oktober — i alla fall i dag när vi spelar in här före helgen. Det här kommer nog på tisdag eller måndag. Som den vane lyssnaren vet handlar det här om techrekrytering, men också om en del annat. Ett av de ämnena vi återkommer till ganska offten är lärande. I dag har vi ett avsnitt som handlar mycket om det. Joakim Kempff har byggt ett bolag inom lärande och funderar väldigt mycket på hur vi kommer att lära oss framöver.

I förra veckan kom jag från ett möte med Basindustrins kompetensdag. Väldigt imponerad, inte minst av den stora transformation som pågår uppe i Norrbotten — framför allt inom gruvindustrin. LKAB och SSAB, både stål och kol — eller snarare utan kol. Otroligt stor förändring som kräver massa nya kompetenser. Eftersom de har noll arbetslöshet handlar det rätt mycket om att få befintlig personal att lära sig så fort som möjligt. Joakim, varsågod!

Carl-Johan: Hur känns det, Joakim?

Joakim: Det känns jättespännande.

Carl-Johan: Vi har en liten uppvärmningsfråga: vad är top of mind den här veckan?

Joakim: Det är faktiskt en jävligt svår fråga. Jag tycker just nu är världen så jävla rörig. Sällan har jag varit så störd av vad som händer.

Carl-Johan: Som i politiskt eller?

Joakim: Ja, tyvärr är det mycket sådant som påverkar just nu — inte för min egna privata del, utan mer allt det här som händer i världen. Hur kommer det att påverka framtiden? Hur påverkas det det vi jobbar med? Utifrån alla perspektiv.

Världen är rädslodrivet just nu. Och vad händer när världen agerar utifrån rädsla? Jo, allting går bakåt. Utom krigsmaskineriet märkligtvis. Men i övrigt går värderingar, tankar, idéer, viljan att tro på en framtid — och framför allt en framtid där man tänker nytt — ner. Helt plötsligt blir det så mycket mer rädsledrivet. Det tycker jag är problematiskt. Framför allt när vi har tusentals möjligheter just nu — vi har typ aldrig haft så många.

Carl-Johan: Hur märker du det i vardagen?

Joakim: Jag märker det framför allt på unga människor som jag pratar med och som är på väg ut i arbetslivet. Det är så mycket osäkerhet. Och som jag ser det är det en otrolig waste på den investering vi har hållit på med de senaste 20 åren — vi har investerat i möjligheter, i demokrati, i samhällen, i en mer öppen och positiv utveckling.

Carl-Johan: Och hur tänker du som entreprenör — hur agerar du i det här?

Joakim: Där känner jag att kunskap är det absolut viktigaste. Tillgången till information som är rätt och faktabaserad, och att kunna sprida den och se till att folk förstår vad den kunskapen betyder. Det jag ser som en stor möjlighet är när man går från one size fits all till att faktiskt kunna översätta kunskap till varje individs specifika situation och förutsättningar. Helt plötsligt blir kunskap relevant på ett helt nytt sätt.

Joakims bakgrund — från filmregissör till tech-entreprenör

Carl-Johan: Jag tror det här är en väldigt bra segue till vem du är. Berätta lite.

Joakim: Jag heter Joakim Kempff och jag har ett långt förflutet. Jag började jobba när jag var 20 år — pluggade aldrig på universitetet, utan jag gjorde lumpen och så började jag jobba. Det gjorde jag för att jag redan när jag var 16, 17 hade bestämt mig för vad jag skulle göra och på vilken nivå. Man kan säga att jag är till 90 % helt självlärd i princip i allt jag gjort. Under de 30 åren har jag startat egna bolag, jobbat i små bolag och i jättestora internationella koncerner, och haft chefsansvar från fem anställda till 400 plus anställda över hela världen.

Carl-Johan: Kan du ge några nedslag kring de första 20 åren? Vad var defining moments?

Joakim: Om jag ska backa tillbaka bandet jättesnabbt. Jag var på Meccano och blev regissör — assistent åt Jonas Åkerlund och Felix Herngren och en massa andra som folk känner till. Då var fortfarande regissörsyrket en profession. Man gick inte ut och benämnde sig regissör — det blev man tilldelad. Det fick jag när jag var 23, och då fick jag en prematur 40-årskris, för det var det enda jag hade tänkt på sedan jag var 17 år.

Carl-Johan: Vad var första regiuppdraget?

Joakim: Jag kommer inte riktigt ihåg. Men jag gjorde väldigt mycket reklamfilm. Dels var jag med och tog fram ett helt nytt koncept för dåvarande Konsum — de höll på att gå i konkurs.

Carl-Johan: Redan då höll de på?

Joakim: Ja, vi är tillbaka, det är en repeat. De kommer fortsätta kämpa med det här länge. Det var några jätteduktiga kreatörer på byrån Garbergs som utvecklade konceptet. Jag fick frågan: “Vill du åka runt hela världen och spela in ursprungsplatser?” Söderhavet, apelsinlunder, kaffeplantage, Nordsjön och torsk. För vilken regissör som helst är det ett drömuppdrag. Men jag tänkte: “Det där har man sett tusen gånger. Kan vi inte filma en banan i studio mot vit fond istället — det är mycket roligare?” Det landade — och sedan fick jag stå i en tråkig studio och filma bananer, köttbullar och broccoli mot vit fond i ett år. Men där kan man säga att min filmkarriär startade.

Vad som hände var att jag insåg: nu har jag kommit dit jag ville och jag är 23 år. Vad fan ska jag göra nu? Då såg jag att några satt på ett kontor fullt med Bang & Olufsen-stereoanläggningar. De sa: “Vi gör 3D-animationer.” De tjänade hur mycket pengar som helst. Jag tänkte: “Det där måste man kunna.” Nu pratar vi typ 94. Jag startade ett 3D-animationsbolag -95 tillsammans med några andra killar och vi blev sjukt duktiga på det.

Hela den här fasen summerar lite mitt tänk: jag är lite naiv och väldigt driven av vad man kan göra på ett nytt sätt. Hur kan man göra saker lite annorlunda? Jag har blivit kallad contrarian — det är tydligen ett begrepp.

Bolaget vävdes sen in i en annan bolagskontext och blev ett IT-bolag i slutet på 90-talet. Sedan landade jag i en kontext där vi tillsammans med några andra skulle dra ner e-handeln i mobiltelefonen 1999. Då fanns WAP, och vi fick 40 miljoner av IT Provider för att göra det.

Sen kom kraschen i början av 2000 och vi insåg att det var jätteläskigt. Jag och två andra ägde bolaget ihop och vi tog det som ett kollektivt beslut — vi kunde inte stå rakryggade och säga att det här kommer lösa sig, för vi visste att det skulle krävas miljarder. Det fanns inte ens en antydan till marknad. Vi satt i tidiga samarbeten med Ericsson och Nokia. Så vi lämnade tillbaka det vi hade kvar.

Sen rekryterades vi till ett investmentbolag och jag bytte bransch helt och hållet till finanssektorn. Jag hade Niklas Zennström framför mig en gång när han pitchade Kazaa — som jag försökte sälja in internt och som sen blev Skype. Sen var jag i finansbranschen i ett par år, men insåg att det var rätt värdelöst. Jag trodde att jag skulle bli miljardär, men i stället satt jag och försökte rädda bolag som vi hade investerat i. Då bestämde jag mig för att lika gärna jobba för mig själv.

Jag lämnade den anställningen och blev delägare i ett bolag som jobbade med rörlig grafik. Jag var där i tio år och transformerade dem från rörlig grafik till internetrelaterade digitala upplevelser med mer affärsnytta.

Pacy föds — en träningsapp som inspirerade ett lärplattformsbolag

Carl-Johan: Du satt ner och tänkte att du borde göra någonting annat?

Joakim: Jag kände nog mer att jag inte visste om jag hade så mycket mer att ge, passionsmässigt. Men under pandemin, när jag skulle titta på hur jag ska utbilda min personal, hittade jag ett område jag inte hade räknat med. Det här tyckte jag var i sig en rätt spännande frågeställning. För att jag själv aldrig var universitetsutbildad — skolsystemet passade mig inte, från lågstadiet till vuxen ålder.

Carl-Johan: Som i att du inte gick in bra i skolan?

Joakim: Jag var väldigt medelmåttig. Ägnade väldigt mycket tid åt allt annat än att plugga. Jag var inte urusel — det hade nästan varit bättre om jag hade varit urusel. Jag var verkligen mellanmjölk i allting. Men mitt problem var att jag var vetgirig. Jag ville lära mig, men inte på det sättet som skolan ville. Jag var den som räckte upp handen hela tiden och bara: “Varför då?” Och till slut fick man svaret: “Jo, för att det är så.”

Jag förstår lärarna 100 %. Men min poäng är att vi har ett skolsystem som är utformat sedan industrialiseringstiden för 150 år sedan. Hur massutbildar vi barn effektivt? Jo, vi sätter alla på rad i ett rum, håller alla käften, trycker in information och sätter ett test i slutet för att se hur mycket som fastnade. Enligt mig en fruktansvärt värdelös metod om man vill ta fram kapacitet hos människor.

Under pandemin hade jag använt en fysisk träningsapp i femt år — en som var som en PT och skapade skräddarsydda träningsprogram beroende på vad jag hade för behov. Då landade två tankeställningar hos mig. Det ena var hur likt drivkrafterna bakom att lära sig är fysisk träning. Hjärnan behöver tränas precis som musklerna.

Det svåraste med träning är att komma igång — get your ass out of the couch. Du måste ändra på dina vanor och få in träning som en rutin. Men det andra avgörande är: om du aldrig märker att det sker någonting, tappar du intresset.

“Om du märker ganska snabbt att fan, jag blir starkare, jag blir snabbare, jag blir duktigare — då ökar motivationen hela tiden. Varför funkar det inte så i vanliga utbildningsväsendet?” — Joakim Kempff

Problemet är att alla inte kan ha en egen tränare. Men kunskap bygger på att någon guidar dig, coachar dig. Och det var det som förändrades när ChatGPT — enligt min mening — släpptes. Det var inte mer AI än vad det var innan. Det var bara ett gränssnitt. Men helt plötsligt fick folk som aldrig haft möjlighet att använda AI tillgång till det. Det var så jävla spännande att jag höll på att kissa i brallan. Jag spenderade dagar, hela min vakna tid, på att förstå vad jag kan göra med det här.

Och då i den vevan började jag titta på hur jag kan slå ihop AI och det här träningstänket med utbildning. Jag utvecklade en vision: tänk om alla människor hade tillgång till ett verktyg där de kunde tappa in i världens största kunskapsdatabas och få det serverat på sina egna villkor. Det är en demokratiseringsfråga. Om alla fick samma tillgång till kunskap i hela världen skulle världen se helt annorlunda ut.

Så fungerar Pacy och HIST™-metodiken

Carl-Johan: Berätta mer konkret om hur ni tänker kring bolaget och vad ni faktiskt bygger.

“Vi är ett tvåmannabolag som använder AI som om vi vore ett 10–12-mannabolag.” — Joakim Kempff

Joakim: Vi är ett tvåmannabolag som använder AI som om vi vore ett 10–12-mannabolag. Vi hade med oss en jättenära kompis — som jag lärt känna för att han var min kund en gång — att bygga det här ihop. Vi visste att vi jobbade väldigt bra ihop. Och vi insåg tidigt att vi måste bygga det på ett helt annat sätt än vad vi tänkt från början.

Det är också ett strategiskt val att försöka bygga så lite vi kan själva och utnyttja så mycket som möjligt det som andra bygger. Vi vill inte låsa in oss. Vi har en LLM i grunden, men vill kunna switcha mellan Claude, OpenAI, Microsoft — vad det nu är. Och varje gång de gör en ny release blir vår tjänst bättre.

Jag får frågan hela tiden från potentiella investerare: “Vad fan är värdet i ert bolag?” Då säger jag: dels är det användarupplevelsen och gränssnittet. Gränssnittet mellan människan och verktyget är precis lika viktigt som kommunikation är mellan människor. Sen har vi utvecklat en pedagogisk metodik som vi kallar High Intensity Skill Training — HIST™. Det har vi gjort med hjälp av professorer vid Stockholms universitet och i Madrid, learning development-chefer och HR-chefer.

Det handlar om: hur kan vi färdighetsträna en person på ett mer effektivt sätt? Hur kan vi få en person att lägga mindre tid på att lära sig, och direkt efter kunna applicera kunskapen i sitt vardagliga arbetsliv?

Lösningen bygger på några enkla komponenter. Vi har kondenserat ner den teoretiska informationen som du måste läsa in — allting djupgående och brett finns ändå där via AI. Men du ska kunna ta in det på tre till fem minuter. Direkt därefter börjar du träna med en AI-mentor på situationer: rollspel, casebaserade övningar eller reflektionsfrågor — helt beroende på ämnet. Och det är kontextuellt anpassat till dig, din arbetsuppgift och ditt företag.

Carl-Johan: Ge mig ett exempel.

Joakim: Arbetsmiljölagen. Enligt lag, för alla företag över tio anställda, ska alla känna till den. Du måste följa den, ha program för den, utbilda din personal. Men för ett verkstadsbolag på 20 personer jämfört med ett industribolag i Borås på 150 — det är helt olika upplevelser av vad det faktiskt innebär. Och inom ett företag kan det vara stor skillnad på om det är administrativ personal eller folk som jobbar med tillverkning eller som lagar plåttak. Alla har helt olika förutsättningar. Då anpassar vi det: du får en upplevelse och tränar på det, och en kollega får en helt annan.

Carl-Johan: Hur funkar det i praktiken?

Joakim: AI lär sig vem du är och vad du jobbar med. Lösningen finns i en app — vi förordar appen för att du har den på språng. Du kan alltid hitta 10–15 minuter. Alla säger att de vill lära sig, men ingen har tid. Så om du kan tänka dig att skita i TikTok i 10 minuter och istället lära sig något, har du appen tillgänglig. Du loggar in, tar till dig den teoretiska kunskapen, övar med din AI-mentor i praktiska exempel. Svåra samtal: hur ska du sköta lönesamtalet? Då får du ett rollspel. Du kan öva det flera gånger. Sen är du redo att börja använda det.

Utbilda vs. lära sig — den skillnad som allt handlar om

Carl-Johan: Vad är skillnaden mot vad existerande LMS-plattformar gör?

“Skillnaden är utbilda versus lära sig. Min viktigaste drivkraft är hur jag kan få dig att bli mer motiverad, engagerad och vilja lära sig mer.” — Joakim Kempff

Joakim: Skillnaden är återigen: utbilda versus lära sig. Utbildning versus inlärning. Min viktigaste drivkraft är hur jag kan få dig att bli mer motiverad, engagerad och vilja lära sig mer. Medans många andra har approachen: hur kan jag säkerställa att företaget kan skapa mer utbildningsmaterial, mer kurser som blir mer skräddarsydda utifrån företagets perspektiv?

Carl-Johan: Vet du vad average completion rate på utbildning är i världen?

Joakim: Vet du vad det är som gör det? En timme efter att du har lärt dig något har du glömt 50 %. Om sex dagar har du glömt 90 %.

Carl-Johan: Det stämmer absolut.

Joakim: Om du måste lära dig saker är det stor skillnad på intressedriven inlärning och kravstyrd inlärning. Ta compliance — GDPR. Alla måste kunna det. Det är fruktansvärt tråkigt. Men om du skulle kunna lära dig GDPR på ett sätt så att du känner att det har nytta i ditt dagliga arbete — då är sannolikheten mycket större att du faktiskt gör det. Och om det dessutom tillför något, gör du det kanske med lite glädje.

Vår ansats bygger på lust for learning. Hur kan vi hjälpa till att öka lusten? Det kan man göra på tusen sätt: skapa relevans, förstå varför det är meningsfullt för just dig. Vi tror att en av de viktigaste delarna handlar om att se ett resultat. När du känner att du kan använda det du lär sig, ser du ett resultat. Får du resultat driver det upp motivationen. Det handlar om att få dig in i en positiv spiral.

Hur Pacy producerar utbildningar med AI

Carl-Johan: Hur ser produktionsprocessen ut — från brief till färdig utbildning?

Joakim: Vi sätter oss ner. Vi har en jätteutvecklad briefing-prompt som antingen kunden gör själv eller som vi kör igenom i en 45–60 minuters workshop. Utifrån den kör vi in det i vårt system, tillsammans med källmaterial från kunden om de har det.

Då får vi ut ett helt färdigt inlärningsprogram: antal kapitel, vilka ämnen som täcks. Vi har färdiga instruktioner för varje typ av innehållselement.

Carl-Johan: Vad ser du för status i avatarfrågan?

Joakim: En avatar är egentligen att du filmar två minuter av dig själv, laddar upp det till en tjänst som exempelvis HeyGen, laddar upp ett manus — och avataren som ser ut som du sitter och pratar enligt manuset. Det kan se ut som 20 minuters inspelat material. Det finns också interaktiva avatarer du kan prata med och som svarar.

Vi tycker avatarer funkar skitbra, men det är också svintråkigt. Jag vill ha Disneyfilmer som man ska lära sig från — men det går inte göra just nu. Det viktigaste är ändå att produktionen runt innehåll förändras helt. Alla som jobbar med att göra en affär av innehållsproduktion av läromaterial, det är kört. Egentligen kan vi anlita vem som helst att producera innehållet, så länge det görs enligt våra instruktioner. Det är metodiken och förståelsen för hur folk lär sig som är värdet.

AI i skolan och framtidens kompetenser

Carl-Johan: Vad gör allt det här sammantaget för kompetensbehoven? Vad ska företagen göra för att hänga med?

Joakim: Vi har jättemycket dialoger med skolor — dels om hur de ska utbilda sin personal, men diskussionen kommer alltid till hur de kan använda det här för sina elever. Där säger jag att vi inte kan göra det i dagsläget. Det är alldeles för tidigt. Det är en jättestor skillnad på professionell utbildning och annan utbildning — två helt olika pedagogiska angreppssätt.

Men grundprincipen tror jag är rätt för båda: alla skulle kunna få tillgång till en mer personaliserad inlärningsupplevelse, oavsett om det är för elever på grundskola eller anställda på ett företag. Tittar man på Khan Academy, som har kommit jättelångt, så ser man hjälpmedel för lärare att lägga upp pedagogiken bättre. Och jag vet att det är många lärare som har börjat testa AI och bara: “Oh my god, jag kan lägga så mycket mer tid på att vara med mina elever för att jag får hjälp med allt det administrativa — att ta fram material, lägga upp kursstruktur, skapa prov.” Värdet är inte i att sitta och göra det arbetet — värdet är att definiera vad som är bra eller dåligt och vara med de som ska lära sig.

World Economic Forum har gått ut och sagt att en och en halv miljard människor kommer att behöva reskilla eller uppskilla sig framåt, med AI som grund. Det är inte för att AI tar alla dessa jobb — utan för att det förändrar förutsättningarna för hur vi jobbar.

Carl-Johan: Vad tror du om CV-väsendet? Ser du en förändring?

Joakim: Allting som är CV-baserat kommer att bli ointressant. Frågan är om det viktigaste är att du kan visa att du kan lära dig saker, eller om det viktigaste är att du kan visa att du klarar av en uppgift. Som företagsledare är jag mycket mer intresserad av att se om du kan klara av din uppgift.

Jag tycker liknelsen är: jag vann 200 meter simning för 20 år sedan och har lärt mig kitesurfa. Men det säger ingenting om hur bra jag är på att åka skidor i dag. Det kanske säger något om personligheten — att jag är nyfiken. Men det går att mäta på tusen andra sätt.

Jag tror att vi sakta men säkert rör oss bort från det CV-baserade. Det finns debattörer som säger: flytta ansvaret från universiteten till företagen. Universiteten ska lära människor att lära sig — göra dem mer anpassningsbara, mer flexibla. Och sen låter man företagen stå för testerna: passar du in eller inte?

Carl-Johan: Vad är de viktigaste kompetenserna framöver?

Joakim: Öva dig på att vara anpassningsbar. Det har det alltid varit, men det går väldigt mycket snabbare nu. Kunna vara mer initiativtagande, mer drivande. Ha mer entreprenörstänkande. Och du måste kunna jobba med AI — bara förstå att AI kommer vara en del av din arbetsvardag. Det är inte valbart längre.

“Människor som kan använda AI är farligt.” — Joakim Kempff

Majoriteten av människor är inte naturligt intresserade på det sättet, och det tror jag tyvärr kommer vara jävligt jobbigt för dem. Jag har stor respekt och farhågor för det. Men jag tror inte att det löser sig av att man blundar. Det handlar om hur man tar sin egen vinkel — vad kan man själv göra?

Agenter, vibe coding och framtidens mjukvaruutveckling

Carl-Johan: Vilka AI-verktyg påverkar dig just nu? Vad har hänt på AI-fronten senaste månaden?

Joakim: Man pratar mycket om agenter och det finns väldigt många olika definitioner. Folk rör sig med uttrycket. I konversations-AI-vågen var det bara ett gränssnitt — inte mer AI än vad det var innan. Men nu har man verkligen utvecklat modellerna till något annat.

“En agent är inte en promptkedja. Det jag tycker är sjukt spännande är när AI kan börja samordna olika system, skyffla data, dra slutsatser, fatta egna beslut om vad den ska göra. Då är det på en ny nivå.” — Joakim Kempff

Nu pratar man om agenter och folk tänker att en agent är en promptkedja. Men det är inte den riktiga agenten. Det jag tycker är sjukt spännande är nästa steg: när AI kan börja göra saker åt dig. Nu kan du använda AI för att förenkla och producera saker i skriven form. Men när AI helt plötsligt kan bli din assistent på riktigt — börjar samordna olika system, skyfflar data mellan olika ställen, drar slutsatser, fattar egna beslut om vad den ska göra — då är det på en ny nivå. Vi jobbar jättemycket för att se hur vi kan använda oss av det.

Carl-Johan: Om du hade haft 20 miljoner hade du kanske anställt tio utvecklare. Nu har du lyckats göra det här med ett team på två plus byrå. Vad ser du i närtid för utvecklare?

Joakim: Jag har ångest hela tiden. Så fort jag måste ta in en utvecklare som ska skriva en rad kod, då känns det jobbigt.

Carl-Johan: Men arkitektur, datastruktur, säkerhet — det är fortfarande rätt svårt att lösa själv.

Joakim: Absolut. Ska du ta steget från en prototyp till att bygga en riktig tjänst, måste du fortfarande använda dig av en traditionell setup till en viss del. Det är verkligheten. Jag var med och tog fram en liten app — det gick fort, 10 000 personer började använda den på två timmar. Men sen kom GDPR-faktorer, säkerhetsperspektiv, och det radades upp tusen frågor som inte bara går att lösa med vibe coding. Hur länge det kommer vara så vet jag inte.

Jag tror att det som händer när AI-agenterna mognar — om vi pratar i en arbetskraftsvärld — då kommer en ny våg. Då kan man på riktigt börja ersätta flera funktioner. Men vi är inte riktigt där ännu.

Closing — hur håller man sig uppdaterad?

Carl-Johan: Var följer du det som händer? Vilka tittar du på?

Joakim: En viktig insikt jag tar till mig mer och mer är att jag inte kan vara all over. Jag måste snäva ner bilden. Jag är inne i utbildning — det är vad jag fokuserar på.

Jag lyssnar inte så mycket på podcasts. Däremot Ethan Mollick — han har väldigt mycket bra tankar. Sen finns det ett nyhetsbrev, The Briefing, som jag tycker är bra. Jag har signat upp mig på många nyhetsbrev och låter sen AI summera alla för att se om det är något jag vill fördjupa mig i. Annars håller jag på väldigt mycket med uppsökande — jag researchar ämnen som verkar spännande just nu och försöker få många olika källor.

Carl-Johan: Har du någon gäst att tipsa om till podden?

Joakim: Jag har en väldigt nära kompis som jag jobbade med — Steven K. Gyasi. Han kanske blir arg på mig för att jag tipsar om honom. Känner du till Värmeverket i Bredäng? Han var en av initiativtagarna. Han har ett nätverk som är helt obegripligt och en förmåga att med kreativitet entusiasmera människor att vilja följa honom.

Carl-Johan: Kul! Då är vi klara. Hur kändes det?

Joakim: Det var skitkul.

Om Pacy

Pacy är en AI-driven plattform för kompetensutveckling byggd kring HIST™-metodiken (High Intensity Skill Training). Plattformen kombinerar kondenserad teori med AI-mentorledda träningsövningar, anpassade efter varje individs roll och arbetskontext. Pacy riktar sig till SMB och enterprise som vill öka completion rates och se mätbar färdighetsutveckling bland sina medarbetare.

Läs mer om hur Pacy arbetar med AI-driven lärande på pacy.se.

Lyssna på hela avsnittet: Spotify | Apple Podcasts | Techrekpodden.libsyn.com

Transkriptet är lätt redigerat för läsbarhet. Tidsstämplar refererar till originalinspelningen.